Berättelser
En dag på avdelningen
Clownronden gör hembesök hos sjuka barn som av någon anledning inte kan eller bör vara inlagda på sjukhus, och hos friska barn där en vårdnadhavare får palliativ vård. Vi gör även kontinuerliga besök på den avdelning i Lund där människor i alla åldrar, främst äldre, får palliativ vård.
Eva Westerling, sjukhusclown, är en av våra artister som skapar andrum inom palliativ vården berättar om en dag på den palliativa avdelningen i Lund.
Vi får rapport av kuratorn, Lidia Zefa Persson. Hon är noggrann och har kollat med personalen för att få veta dagens status på de som ligger inne. Vi går ner i omklädningsrummet i källaren, byter om och förbereder oss mentalt på att släppa in livet till dem som väntar på döden. Vi jobbar ju alltid salutogent men här på ASIH-avdelningen är det extra viktigt med fokuset på det friska. När vi lyser på det som är friskt hos en människa får livet ta plats en stund. Tankarna och oron inför döden får vänta. Det är tydligt här att varje sekund av liv räknas. Döden uppfattas såklart olika.
Vissa har helt accepterat att de snart ska lämna detta livet och är väldigt närvarande i våra besök, andra är oroliga och vill inte släppa hoppet om att överleva. Oavsett så möter vi dem där de är, känner in var de är och vad de behöver av vårt besök. En stund av skratt eller gråt, uppmärksamhet och avledning från den där väntan. Vi får nästan alltid berättelser från deras liv, hur det har varit, vad de har arbetat med, vad och vem de har älskat, vad de har ångrat och vad de är stolta över att ha åstadkommit. Vi har tid att lyssna, vi har möjlighet att förändra rummet och lämna kvar små glädjepartiklar som kan sväva runt i rummet länge efter att vi gått ut.
Vi mötte en kvinna, hon kunde inte prata längre, hade svårt att andas men lyckades skriva sms till oss med darriga händer. Hon älskade hockey och ville ha nallen med hockeytröja som satt i fönstret bakom gardinen,hon fick den. Vi sjöng heja-ramsor och hon grät av lycka, kramade nallen. En annan kvinna satt i rummet med sin man, hon frågade personalen om vi kunde komma in. Vi sjöng om deras fantastiska kärlek och båda grät och skrattade om vartannat. En man satt hos sin mamma. Vi intervjuade henne och han filmade. Hon sa fina saker om sin son. Han var så tacksam för detta, han grät efteråt.
I en palliativ situation är sorgen över det som ska ske ofta påtaglig. Här kan clownernas närvaro skapa ett andrum. Patienterna får vila en stund från sjukdom och död." – Lidia Zefa Persson, kurator
